Gode Gud! Gör så att Himla-spelet är bättre än vad Ulf Lundén skriver i Dala-demokraten.Berit och jag far till Leksand. Vi springer runt i affärerna. Det är mycket folk i farten. Orsaken till att vi är i Leksand är huvudsakligen för att vi ska se "Vägen som till Himla bär". Spelet som Rune Lindström skrev för 69 år sedan och som Birgit Carlstén nu har regisserat.
Spelet är mycket ojämt. Ibland blir det för tråkigt och långsamt. Då börjar jag fundera på sceniska lösningar. Aha, de har byggt upp trappor och golv längst väggarna. De använder hela salongen som scen. Oj, vad det låter om bygget trots att de försöker smyga och gå försiktigt.
Men så bränner det till och blir intressant på tiljan. När fan själv, Gammel-Jerk, dyker upp blir det fart och fläkt. Pelle Lindström tillåter sig att vara friare i verserna och musiken blir rent djävullusiskt fartig. Allt lever upp och det blir roligt att vara publik igen. Det är första gången jag ser spelet så jag har inget att jämföra med. Men nog verkar det lättare att få levande spel runt djävulen än runt den väna ängeln och Gud fader själv.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar