Rutiner

Bi:s röst i högtalaren: Vi stänger om 5 minuter, välkomna i morgon!

Jag går runt och låser, kollar och stänger. Hela tiden hör jag inom mig Emils röst: nu haver jag haspat, nu haver jag haspat, nu haver jag haspat precis överallt (det är då han stänger in far sin i dasset). Jag låser upp vårt dass. Ingen där. På konstavdelningen har vi en utrymmningsdörr som alltid är låst. Jag känner rutinmässigt på dörren och håller på att trilla ut i trapphuset. Öppen!?

Passet i Fackinformationen har varit relativt lugnt. Det började med ett äldre par som strosade runt. Som tur var så frågade jag om de hittat det de ville ha. Då började de berätta. De var från Umeå. Nu ville damen bara se att hennes lilla bok om Villastaden var kvar. Det var den och hon var nöjd. Hon berättade om sin far och hur området Villastaden byggdes upp.

Nästa låntagare var en man som ville ut på nätet. Han talade hela tiden högt och ville dra in mig i samtalet. Han muttrade om att han fått för lite arbetstid, han hade arbetat 56 timmar en vecka och fått 27!

Så kom en kvinna i rullstol. Hon var sjuksköterska och hade arbetat som vårdlärare. Hon ville ha en  förteckning över legitimerade läkare samt olika ställen att att söka bidrag ifrån.

En kvinna som ofta sitter hos oss och studerar ville ha en bok om hur man skriver affärsbrev på engelska. Jag kom ihåg en bok och letade fram den till henne. Nej, den var på tok för enkel. Humöret var inte på topp hos låntagaren. Att studera en hel dag och kanske inte äta ordentligt kan göra vem som helst på dåligt humör. Jag började leta i katalogen. Så hittade jag en bok som jag anade skulle bli perfekt. Nöjd gav jag henne den med orden "den här tror jag täcker in det som du vill ha". Svaret blev "bara en?!" Då kände jag att det var dags för en kortare fruktstund inne på arbetsrummet.

Nästa kund ville ha 7 artiklar från 1950-talet från The Lancet. Han berättade hur man gjorde graviditetstest på grodor förr. Kvällen slutade med en lärare som ville veta hur det fungerar att få ett lösenord för att arbeta med egen dator på biblioteket.

När jag var liten brukade mamma säga (när hon hörde något konstigt) "satt int öruna fast hadd dom lossnat för nå värs länge se´n".

När man arbetar på ett bibliotek får man vara glad att öronen är fästade vid skulten riktigt rejält!