När jag läser Jordahls bok Jag skulle vara din hund (om jag bara finge vara i din närhet) så tänker jag på huset som hon kunde bygga på äldre dar. Hur hon letar reda på en plats som kunde påminna om Amalfikusten. Här styr hon och ställer med byggjobbarna för att få det hus som hon längtar efter. I Jordahls bok är det en annan bild av Ellen Key som framskymtar. Hon är en längtande kvinna som skriver brev på brev till Urban von Feilitzen. Hon är förälskad i den gifte mannen och han skriver om sin kärlek till henne. Som läsare märker man snabbt att Urban utnyttjar henne. Han sänder sina essäer och litteraturkritik och hon rättar och kommer med råd. Och vänta...väntar...väntar på att han ska skilja sig och komma till henne.Den här boken är en roman ingen biografi. Anneli Jordahl använder sig av riktiga brev men lägger även till sin författarfantasi. Det glömmer jag bort när jag läser. Det är en underbart, intensiv berättelse och jag slukar den utan att kunna lägga den åt sidan.
Sista delen handlar om en kvinna, Malin Blomsterberg, som kommer vandrande till Strand. Hon kommer för att tacka för sin läsupplevelse av Ellen Keys böcker. Hon blir kvar som kokerska, städerska, organisatör, väninna osv. Ellen Key är noga med att påpeka att Malin inte bara är en anställd utan en viktig person i huset.
På ett ställe i boken berättas det om många prominenta gäster som snart ska anlända. Det är inte lite som Malin ska hinna med. Hon skriver en lång lista med allt som ska vara klart. Där står det till och med...stryka EK:s klänning. Trots att Ellen Key föreläste inför arbetarkvinnor och stred för alla kvinnors rätt att rösta, så var hon nog i grunden en bortskämd person. Van vid komfort från sin uppväxt...men det är klart. Jag måste påminna mig själv om att det är Anneli Jordahl sätt att se på Ellen Key.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar