Knutson/Hedemo

Det vore intressant om kommunikationsforskare undersökte TV:s politiska utfrågningar. Jag har en känsla av att kvinnor och män återigen blir olika bemötta. När Mona Sahlin utfrågades blev hon ofta avbruten medan Jan Björklund fick prata till punkt. Utfrågningen av Mona fick en irriterad stämning där Mona ofta påpekade "som jag just sagt". I programmet med Jan Björklund så var det en lugn och trevlig stämning. Vad beror det här på? Är det enbart den utfrågades egen utstrålning som präglar utfrågningen?  Eller behandlas kvinnor och män olika?

Vackra svampar

En del svampar är kaxiga och stolta. "Här kommer jag-svampar". Andra så försiktiga så de ber om ursäkt att de finns. Många kan inte leva om de inte får vara i en klunga. Andra breder yvigt ut sig och tar plats. De giftiga, som man absolut inte kan ge sig ilag med. Familjesvamparna klampar fram och låter. När man tänker efter är de som folk är mest.

Då och nu

Håhå jaja! 36 år mellan bilderna.
När vi hämtade bröllopsbuketten så hade den rosor. Trots att jag uttryckligen sagt att det bara skulle vara blåklint och prästkragar. Det är för stadgan, sa försäljaren. Har ni sax, undrade jag och klippte bort rosorna. Stjälkarna var kvar som stadga! Jag har ändrat mig i fråga om rosor. Nu tycker jag om dem, en gång i tiden tyckte jag de var pretentiösa.

Fler vimmelbilder från lördagens fester

Marikas dotter klämmer en klick glass på sin klubba. Dubbel njutning. När jag såg det så minns jag en historia om en man i Saxdalen (inga namn,men vi kan kalla honom snåljåpen från Rävåla). Han var "om sig och kring sig". Gick gärna på fester men bjöd aldrig till fest själv. Födelsedagar var ingen att fira, ansåg han. Så dog hans fru och mannen förstod att han var tvungen att bjuda byn. Alla kom! De åt som vargar, för nu skulle den snåla fan få se. Maten började tryta. Mannen stod och såg på och till slut var han så förtvivlad att han utbrast: "Bre smör på fläsket era djävlar!".

Solvig och Håkan tittar på födelsebarnet Annlouise.

Carina, Annalena, Lisbeth och jag väntar på mat. En låååång väntan.

Hmmm, ska jag ta öl, pilsner, bira eller ge fan i alltihp?

Bokfest i Borlänge och födelsedagsfest i Grängesberg

Stor bokfest i Kupolen. Marika från Smedjebacken, Lisbeth från Vansbro och jag har blivit tillfrågade om att spela några av våra biblioteksscener.
Inför ett av scenframträdande (Marika står beredd på andra sidan scenen).

Där bakom scenen får jag i glipan se Märta Tikkanen!
Tänk att vi får den stora äran att stå på samma tiljor som Märta.

















Alla bilder tagna när vi spelar blir suddiga. Det får bli en avtackningsbild.









...å så iväg till Grängesberg för att fira födelsebarnet...

En riktig rolig fredag

Om man ska ha roligt en kväll så behöver man inget mer än två saker: Lisbeth och Marika

Vi tränade, lagade mat, tränade, åt, tränade och fnissade. En fantastisk fredag.

Bokfesten i Borlänge

Klockan 14.00 anländer Marika och Lisbeth till Falun. Vi ska träna ihop oss inför den stora Bokfesten i morgon...det är sååååå roligt att se dom igen.

Änt´ä unnerlit

Onsdag, tidig morgon. Männen som lägger den nya stenbeläggningen är på plats. Stenläggarna kommer från Ungern gissar jag, kanske Tjeckien... och stenarna från Kina?
Vi hade inte råd att köpa våra egna filtar eller kläder. Så all tillverkning av kläder och dyl flyttade utomlands. Nu har svenska kommuner inte råd med stenläggare från Sverige eller sten som bryts i landet. Så snart är det väl dags för folket att flytta ut...

En rolig del av arbetet på biblioteket är att ordna temautställningar. Ingela och Karin har gjort en fin runt "Börja skolan" (kortet bara en liten del av uts.)

En ny medarbetare.

Morgonkonversation mellan Ingalill och mig. Hon berättar om en vattenläcka som ingen tar hand om:

jag    ah, nä nä nä...

hon   änt´ä!?

jag    jo!

Tänk vad dalmål kan vara effektiv.

Einar 35 år

Klockan 5 på morgonen en augustidag i Boliden... det var dags att åka till BB i Skellefteå. Folk på gården som var på väg till tidiga skiftet ropade "Lycka till". Det är 35 år sedan.                                             

Presenten, Mina Fastrars mat

...att tillbringa sin tid...

Sofi Oksanen

Sofi Oksanen är en författare som överösts med priser. Hon har varit författare i cirka 7 år och skrivit romaner men även teaterpjäser. I mars i år fick hon Nordiska Rådets Litteraturpris. I juni fick hon sparken från sitt finska förlag. De ansåg att det inte fanns ömsesidig tillit. Hon är född 1977 och har en estnisk mor och en finsk far.

Stalins kossor

Romanens Anna har, som författaren, en estnisk mor och en finsk far. Anna får stränga order av sin mor att aldrig berätta att de har sina rötter i Estland. Modern anser att alla estniska kvinnor ses som horor i Finland.

Oksanen berättar med tillbakablickar. Om mormor, moster och mammans hårda liv för att få tillvaron att fungera. Mycket känner jag igen från min estniska vän Elles berättelser. Hur man grävde ner flaggor, arvegods och annat värdefullt. Rädslan för att bli angiven och sänd till arbetsläger. Man kunde inte ens lita på grannar och vänner. Hur affärerna inte hade något på hyllorna. Folk använde sig ofta av byteshandel.

Anna får inte ihop sitt liv, hon drabbas av ätstörningar. Oksanen berättar ingående om Annas sjukdom som totalt styr hennes liv. Jag tycker det här är en klart läsvärd bok och ska nu skaffa Utrensningen.

Med kameran som minne

Brännässlor, bra för mycket. Ett avkok på nässlorna kunde bleka fräknar, göra huden vit. Undermedel för håret. Tvättade man med nässelvatten så stärktes håret. Man kunde även rena sår med det, enligt Arvid Månsson som levde på 1600-talet.

"Jag tror fan har satt sig i gräset, sa käringen, torka sig med en brännässla".

Sedan början av januari har jag fotat denna vy klockan 06.45 lite då och då. Det ska bli en lång rad bilder som visar årstidernas gång.

Söndag: långfrukost och arbete

Du och jag husse!
Du och jag Lakritz!
Matte då?
Ah, hon får väl gå här som katta ungefär..
(knyckt från känd författare)

Underjorden

Vilken del vill du städa? frågade jag Stig. Jag ska ner och titta på pumpen! fick jag till svar. Det är krångligt att ta sig ner i vår källare. Men jag bestämde mig för att följa med ner i underjorden. Jag borde lära mig mer om pumpen och pannan. Det är knappt jag vet var de står. Jag såg den krånglande pumpen och märkte att inte ens Stig riktigt vet hur man gör. Då förstod jag att det viktigaste är att ha lappen redo med numret till reparatören.
Men icke. Stig ger sig inte. Han har fått fel grejer...annars skulle det vara fixat...en sak är säker när det gäller praktiska saker så ger sig Stig  aldrig.
Nästa år får vi bygga en gammaldags nedgång till källaren. En med stora luckor som man slår upp och med en trappa ner (vi sa svinlorten).

Sm i Falun

Fullt med folk på Fisktorget. Det är SM och för att locka folk så byggde man upp en kulstötningsbana på torget. Jag blev tidigt tillfrågad om Fingal och jag kunde spela något. Dvs vara Falufärgklickar på invigningen. Fingal ville inte. Det är så satans otacksamt, sa han. Folk kommer inte för att se oss. Det blir för motigt. Men jag gav mig inte. Till slut föll han till föga. Visst är det tufft att spela så här. Det första som händer är att det inte finns headset åt oss. Trots att det var det första kravet jag framförde. Men det ordnar sig, ljudkillarna fixar det till slut.
Veckorna före bygger vi ihop scener och läggar till så´nt som kan passa för just den här dagen. Bland annat "stöter vi lök". Efteråt var vi nöjda båda två. Det blev inte så dumt i alla fall. Naturligtvis glömde jag kameran!

Fingal, lättad efteråt.

Barnavdelningens rivstart

I morse klockan 10 skulle det komma två klasser från Södra skolan. Vi var två bibliotekarier som skulle ta hand om barnen. Det var bara det att plötsligt hade vi tre klasser som behövde hjälp. Cirka 100 ungar. Det innebär många småbokprat. Jag hann bara gå upp på rummet för att pusta då Karin sa "hör du? det låter som det är en klass till på väg, jag går ner och ser efter". Jodå, en till klass från Östra skolan. Två klasser som vi visste om och två klasser som bara kom. Snacka om rivstart! I sommar har jag läst vuxenromaner men nu är det hög tid att läsa barn- och ungdomsböcker.

Jensen, Jörn : Det magiska ljuset (en serie med tre delar)Jakten på guldbägaren, I älvkungens kammare och Kampen mot bödeln.   

De här tre delarna innehåller en historia som börjar i nutid. Det är Jeppe som står och väntar på Julia. Plötsligt kommer en man fram. Han berättar om en försvunnen guldbägare. Det finns en sägen som säger att en mycket speciell pojke kommer att hitta bägaren. Naturligtvis är det Jeppe som är pojken. Jeppe far tillbaka till 1750 (när han ser två ljus samtidigt). Han råkar ut för svärdshugg, piskrapp och andra hemskheter. De tre böckerna är lättlästa med många bilder. Tanken är att locka motvilliga läsare. Historien känns inte särskilt angelägen och ibland blir den något löjlig. När han hamnar i 1700-talet så har han plötsligt gamla skinntofflor samt slitna byxor och jacka. Ändå stoppar han mobilen i innerfickan!

Samma författare har även skrivit Spegelslottet. Den här berättelsen har mer spänst. Det verkar som författaren har haft roligare när han skrev den här serien än den förra. Det är ett slags sagotid. Modo har blivit kallad till slav hos den elaka härskaren. Han ger sig iväg mot Spegelslottet. Under färden träffar han Karker, ett slags skogsväsen. Listiga grenar som vill suga blod. Andra väsen är elaka, dumma Orker.

Det är lite Tolkien över varelserna. Serien Spegelslottet tillhör också de mer lättlästa böckerna lämpliga för 9 - 12 års åldern.

Kurbits och punkryttare

För en månad sedan backade Stig in i min bil. Motorhuven blev tillknycklad. Jag lämnar in den på verkstad sa jag...men nej då, Stig skulle fixa det själv. Sagt och gjort, han åker ner till Örebro för att hämta en ny skärm och kommer hem med en huv i fel röd färg! Vi får väl kosta på en ommålning, sa Stig. Då fick jag en idé. Jag ville ha en huv med ett konstverk.
Nu har jag kommit så långt här långt:
1,fått kontakt med en konstnär som målar med airbruch
2, hittat en kurbits som jag vill ha
3, det viktigaste av allt...fått tillstånd av Staffan Svensson att använda mig av hans Punkrockare. Den härliga statyn som står på Dalarnas museum (inte själva statyn men som motiv).

Det kommer att bli en huv som går till historien...hoppas jag...

Naturrikedomar

Hittar man inte kantareller så får man plocka det som finns. Enbär är bra att ha.

Ska jag ha det här? Kött är det inte...

Den röda var Okey...den svarta kan du ta själv!

Gluteus maximus

Sista bilden från Gotlandsresan. Solen går ner och vi är snart hemma i "fattigdom och elände". Vi har varit 9 stycken som rest ihop. Mycket har vi upptäckt tillsammans men också gått på egna upptäcksfärder. Patrik har fått vara helt allena på sina fågelutflykter tidigt som attan om morgnarna.
Einar och Anna har utforskat Gotland. Så har vi strålat samman och gjort saker tillsammans.

Ibland kommer insikter till en utan att man bett om det. När vi gick i Visby sa jag till munken Broder Einar

"har du några bra latinska fraser att ta till när det behövs". "Gluteus Maximus" sa han.

När jag några dagar senare har pass i Fackupplysningen så hittar jag en bok: Atlas of the Human Body...och vad är den första bilden som slås upp? Jo, Gluteus Maximus...det måste väl vara den stora muskeln skinkan...