En del svampar är kaxiga och stolta. "Här kommer jag-svampar". Andra så försiktiga så de ber om ursäkt att de finns. Många kan inte leva om de inte får vara i en klunga. Andra breder yvigt ut sig och tar plats. De giftiga, som man absolut inte kan ge sig ilag med. Familjesvamparna klampar fram och låter. När man tänker efter är de som folk är mest.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar