Drömmar om röda gemak är det verk som betytt mest för läsande kineser(enligt en gallupundersökning från 1999). Jag läser gärna historiska berättelser om Kina så jag lånade boken Järnåldern. Först efter att läst ett tag så förstod jag att det fanns tre delar till som jag borde läst först. Men jag kastar mig in i historien. Det tar ett tag att komma in i läsrytmen men det går. Det är ett slags långsamt berättande där det egentligen inte händer så mycket. I slutet av varje kapitel påpekar berättaren ungefär så här"detta kan vi inte gå längre in i nu, vi lämnar sällskapet där vid bäcken. Om du vill läsa vad Lilla Röd viskade om så gå vidare till nästa kapitel". Boken handlar om den rika Jiasläkten där det en dag föds en son, Baoyu. Han föds med en jadesten i munnen. Baoyu och hans kusiner tillbringar dagarna med att leka, spela och äta. De är som bortskämda fjärilar. Det finns hundratal tjänare som gör
allt för dem. Men Baoyus far tar sin som i örat och kräver att han tar sina studier på allvar.
Järnåldern är en rejäl tegelsten men jag hade stort nöje av den. Jag lånade även hem den första boken i serien "Drömmar om röda gemak" men kände att den får vänta tills jag har gott om tid, nästa sommar.
Ibland känns det något konstigt att stöta på ord som hör hemma på 2000-talet men som används i den här 1700-talshistorien som t ex att gå in i väggen. Det blir som när jag läste en ungdomsbok, en berättelse i nutid, där ordet somnanbult helt plöstligt poppade upp.
Delarna i "Drömmar om röda gemak" heter:
Guldåldern
Silveråldern
Kopparåldern
Järnåldern
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar