Kan det vara den jäkeln?

Det första vi satte här i Stora Efrikgården var ett plommonträd och ett äppelträd. Plommonträdet dog året efter. Äppelträdet har stått och tjurat. Jag har läst hur man ska beskära trädet och försökt så gott jag kunnat. Det konstiga är att trädet inte blommat. Så förra året hoppade jag över klippningen. I år kommer det säkert att blomma, tänker jag. Så tittade jag ut i dag och fick se den här...

 ...åh, vad roligt, ser du Stig, sa jag. Domherren har tittat ut ur skogen. Jag erinrar mig att de brukar komma på besök så här på vårkanten.
 
 Det är en mycket välfödd fågel. Han har näbben full av mat. Vad är det den egentligen äter...

 då får jag se att den sträcker sig upp och äter en knopp! Är det den här typen som äter upp mina blommor? Nyss stod jag stilla för att inte skrämma den nu rusade jag ut och klappar i händerna...bort...bort...ät något annat än mina äppelblom som jag längtat efter så länge.

En skön söndag

Stig röjer i en gammal plankhög. Har du några gamla brädor som jag kan slå ihop och få ett slags bord att ha kryddor på? undrar jag. Ta den här, sa Stig och drog fram en gammal trappa.

Jag målade den Faluröd (förstås). Den blev riktigt bra. Här ska jag fylla på med kryddor och solen ska förhoppningsvis stråla över plantorna. Den första är en övervintrad fransk dragon.

Skräddar Molin

En helt fantstisk berättare:

 

Skräddar Molins berättelser

Han kan sin Torgny Lindgren utan och innan. Nu gör Gunnar Eklund efterlängtad återkomst medSkräddar Molins berättelser. Föreställningen hade urpremiär på Norrbottensteatern 1989 och blev genast en stor publik- och kritikerframgång.

En klassisk, snudd på legendarisk enmansföreställning som bygger på tre noveller av Torgny Lindgren; "Skräddar Molin", "Störstorden" och "Stubbrytaren".

"Ta chansen och bekanta dig med Molin, en oförglömlig upplevelse" Västerbottens Kuriren
"Gunnar Eklund har ett suveränt handlag med dessa monologer. Han har den där suveräna förmågan att förmedla att han trivs med att berätta just den här historien för oss som lyssnar här och nu." Norran
"Den är stor, denna lilla enmansföreställning. För att citera Torgny Lindgren själv, "det finns ord som är som glödande kol", Gunnar Eklund förvandlar dessa glödande ord till värmande eldar." Västerbottens Folkblad

 

 

Fest hos Berit

Fest hos Berit i Sunnansjö. Grannarna och jag är bjudna. Berit har gjort en god soppa till förrätt, inbakad torsk till huvudrätt och så en god italiensk efterrätt som hette "semifreddi" eller något liknande....så gott!

I Sunnansjö finns så många vackra gamla hus som verkar bebodda endast under sommaren.

Berit med några glada män. De bor i Tallmogården och väntar på att få nya bostadsorter. I dag var det städdag i Sunnansjö och männen har städat och sedan druckit kaffe inne på biblioteket.

Mannen till vänster sa "tala om i din blogg att jag älskar vackra kvinnor". Härmed är det gjort!

Lina i full fart

Det är aldrig långsamt när Lina hälsar på. Hon har alltid något på gång...

 Hon blev överlycklig när hon såg klyven. Snacka om barnarbete, hon blev stående och klöv ved flera timmar

 Jag gick ut med en hatt för att hon inte skulle bränna näsan.

Här packar Lina och Stig andra lasset som ska till Anne-Li i stan. Hon får också del av Linas energi. Lina plockar fram stockar som Stig sedan sågar med motorsågen. På kvällen går vi på Bäverjakt. När vi kom utanför huset sa Lina: Du tog väl med kameran mormor? Nä, det glömde jag men bävern är så skygg så vi lär inte få se något i kväll heller. Men naturligtvis, där var bävern. Han simmade i godan ro utanför sitt stora bo. Rätt som det var kom han simmande rakt mot oss. Bävrar kanske inte har så god syn. Just då rörde Lakritz lite oroligt på sig, bävern blev rädd och försvann. När han dök lät det som en simmare när den vänder genom att slå i kaklet. Ett stort plask med svallvågor och borta var hen...

Publiken

Publiken börjar komma och vi ser att de är mycket yngre än vi tänkt. Men vi får improvisera. Bi får springa och byta ut böckerna som vi ska ha i pris. I stället för att barnen skriver i frågeformulären så pratar vi runt frågorna tillsammans efter framträdandet. Det märks att de barn som är 8-9 år hänger med. De har kunskap om en del av de böcker som vi dramatiserar. Det vi spelar skulle passa bra att göra med årskurs 1 till och med årskurs 5.

 Den absolut sötaste delen av publiken...

Lina, teaterfotografen. Ibland när det blev bra så glömde jag att fota, sa Lina. Bra betyg, tycker jag.

Invigning av sagorummet och Världsbokdagen

Äntligen, efter att argumenterat för ett sagorum under mer än 20 år, är det äntligen dags. Invigning av det nya rummet.

Alfons är den som klipper bandet och inviger sagorummet.

Här kommer Birgitta, hon är en mycket självcentrerad lite kålmask. När hon ska berätta vad som ska hända på scenen så pratar hon bara om sig själv...

Birgitta! Anna försöker få Birgitta att göra det hon ska men hon förstår ingenting, hon är totalt självcentrerad.

Den fantastiska dagen

Ofta har jag bett Anne-Li att komma ut till Efrikgården. Men det är alltid några saker som måste stämma. Att hon inte har för många praktiska saker att göra t ex ved som ska kapas och donas med.
Att det inte hinner bli mörkt, på grund av dåligt mörkerseende.
Att det inte är för mycket trafik, ögonen ser dåligt åt sidorna.
Att grodsäsongen inte startat.
Men i går, måndag, var den perfekta dagen och Anne-Li kom!

 Anne-Li har fyllt i år och jag fyller snart, 65 år! Det kan man inte tro...

Anne-Li har myntat begreppet: lägg till en meter för varje år dvs nu ska den som fotar stå 65 meter bort. Då blir fotot perfekt och inte en rynka syns...eller också kan man göra så här.

Min tränande dotter

Under söndagen kom Emma farandes på sin nyinköpta begagnade cykel. 1 timme och 20 minuter från Borlänge och ut till Stora Efrikgården. Så hjälpte hon Stig att kapa ved och sedan upp på cykeln och hem igen. Det enda hon gnällde över var en öm rumpa (det blir nog till att köpa en extrarumpa).

Reminiscenser av Påsk

Det har gått en tid och jag har inte skrivit något inlägg på bloggen. För några dagar sedan upptäckte jag en knöl på levern.  Den kändes som en liten, överkokt potatis. Det här gjorde att jag tappade lust och kraft. Men så idag träffade jag en arbetskamrat (hon är pensionär nu). Hon talade om för mig att hon mycket gärna läste min blogg och tyckte det var roligt att följa mitt liv och leverne. Det här gjorde att jag "tog mig i hampan" och skriver igen.

 

                                    Jag hittade ett vackert ägg som Lasse Åberg har designat.

De viktigaste i min närhet... så Lina, Rasmus och Amalia förstås(som hamnade utanför bilden)

Lina har ritat en ny tavla till mig, en fantastisk målad, indisk elefant.

God och lugn påsk

Vi åkte hem till Blötberget med påskmat i väskan. Mamma går nu så dåligt att det är bättre att vi kommer till henne. Vi smörjde kråset tillsammans med mamma och brorsan Benny.

 En kväll pratade jag med Lisbeth. Hon berättade om sina blåsippor. Jag berättade för henne att min blåsippa försvunnit, tyvärr. Men så gick Lakritz och jag ut och strosade och jag hittade min blåsippa! Den var gömd under massor av blad.  Jag blev så glad. Tänk att en sådan liten oansenlig blomma kan väcka så många känslor. När jag var liten cyklade mamma och jag iväg till Norseberget. Där var marken alldeles blå och vi plockade stora buketter bl a till farmor Gerda och farfar Gottfrid.

Jag försöker få en sida av blomsängen att fyllas med perenner och se på attan. I går tittade gullvivan fram, som jag satte förra sommaren. Jag säger som Stockholmarn "kan det bli vackrare än så här" när hon tittade ut över kalhygget (ordstäv, nytt för i år).

God Påsk

För en minut sedan släppte jag ut hunden. Fåglarna sjunger som galna, det är en tjock kvitterridå över nejden. Solen håller på att gå ner och det är så vackert att jag går ner på knock out.

Lakritz njuter av kvällen.

Jag glömmer...

...att jag har cancer. Anna och jag är i full gång med att träna och det är så roligt. Jag märker inte att krafterna börjar tryta. På måndagen  kör vi på mellan 11.00 och 16.00. När jag går till bilen så förstår jag inte hur jag ska kunna ta mig hem. Jag kör som i dimma. När jag kommer hem släpar jag mig i säng och är så trött så jag bara gråter. Men att träffa Anna är den bästa medicin och på kvällskvisten ringde Lisbeth och då känner jag mig piggare igen.

 Jag undrar hur mycket packning jag dragit runt under mina år som berättare och amatörskådespelare.

 Anna bläddrar bland sina papper...de ligger aldrig i rätt ordning. En dag sorterade jag och fick allt i ordning men tror ni inte på sjutton att nästa dag så låg de huller om buller igen...jag fattar inte hur det går till??!

Pärlor och diamanter

Vädret var grått en morgon men just då visade sig naturen från sin mest riak sida. På varje gren hängde det dyrbarheter.

 Appropå dyrbarheter. Vi ska bli farföräldrar. Det är så roligt!

 

Teater - vitaminpiller

Å, vad skönt det är att komma igång med teater eller rättare sagt bokteater. Det här blir lite annorlunda, mer dialog med ungarna. Jag känner nu hur mycket jag har saknat att spela. Alla förberedelser som måste till. Tänka ut klurigheter och bra vändnigar, hur dekoren ska se ut så att det blir praktiskt osv. Det är bra att Anna har yngre ungar. Jag skriver manus och så kan hon "föryngra" texten. Just nu behöver vi en bra hälsning, en så´n där häftig som man kan se i amerikanska filmer. Anna ska pumpa Kalle om det.

                                    Eira är hos dagmamman och Anna ringer för att höra att allt är bra.

Ett gott råd. Om du klistrar fickor på ett tyg ha inte en trasmatt under. I dag när jag lyfte upp hela härligheten efter att ha torkat i natt...

...så såg det ut så här! Fyrkanter av trasmattsludd. Det är verkligen sant att man lär så länge man lever. Tur att jag ska ha svart tyg utanpå.

Världsbokdagen

Nu är jag i full fart med förberedelser inför Världsbokdagen den 23 april.

Jag har sytt en ny scendekor och en ...

sorteringshatt till Harry Potter.

 

Masesgården - i byn Grytnäs

 

Här är damerna från Stockholm som bodde i samma hus, Satu och Inga-May. En dag frågade jag dem om de ville med ut och gå (jag tycker det är läskigt att gå ensam i främmande skogar). Det var lite blåsigt men solen tittade fram lite nu och då. Plötsligt säger Inga-May "kan det bli vackrare än så här?". Jag började storskratta...

...för just där såg det ut så här!!!Men det är klart är man van vid Stockholm så...

Nja, sa Inga-May. Det var nog mera solen jag mena...

 Bästa hörnan...här satt jag ofta och läste. Det fanns många föreläsningar som jag inte var intresserad av men då läste jag igenom böckerna som jag fått av Bi, som ska bli "bokteater".
Maten var bra och aktiviteterna under veckan var intressanta och vaierande. Det blev en intensiv vecka de två sista kvällarna gick jag till sängs klockan 19.00 och somnade som en stock.
Det enda jag var besviken på under veckan var Ayurvedan. Jag hade sett fram emot det men jag fick inget förtroende för hon som ledde det hela.. Det blev en besvikelse.
När jag åkte hem så var det med en känsla av att det finns människor som blir rent fanatiska när det gäller matsmältningen, att de nästan upphöjer matsmältningen till någon slags relegion...och att man glömmer att njuta av mat.

 

En annorlunda värld - Hälsohemmet

 Berit följer med till Masesgården och är kvar första dygnet. Det kändes bra för de allra flesta var där med en väninna eller systrar (20 damer och två herrar). Som tur var så valde jag att sitta bredvid två damer som bodde i samma lilla hus som jag. De var glada, trevliga damer som jag kunde prata med senare under veckan när jag kände mig ensam.

 Mitt rum var inte stort men vackert. Det bästa var förstås att ha en egen toa och dusch. Jag är för gammal för toa i korridoren.

Maten var vegetariskt och det var mycket därför som jag ville vara på Masesgården en vecka. För att se om det går bra med vegetarisk mat. Det var underbart gott.
Klockan 7.00 var det ljummet potatisvatten (bra för kroppen, basiskt). Så var det olika sätt att väcka kroppen

 Endera med lätt yoga, chi gong eller ...

vattengymnastik i varmvatten. Det var som att simma i fostervatten, så skönt!

Efter att kroppen vaknat var det dags för en stor frukost. Jag lärde mig äta gröt! Tänk att det finns så många olika sorters gröt och att det var så gott. Man ska äta frukost som en kung, lunch som en herreman och kvällsmat som en fattiglapp...men unna sig mellanmål.

Masesgården

Jag har just uplevt en annorlunda tid - på ett hälsohem. Jag ska berätta mer i morgon men slänger in några rader för flera vänner har ringt och undrat om jag inte mår bra, eftersom jag inte skrivit på ett tag...men allt är bra. Mer kommer...