Det har gått en tid och jag har inte skrivit något inlägg på bloggen. För några dagar sedan upptäckte jag en knöl på levern. Den kändes som en liten, överkokt potatis. Det här gjorde att jag tappade lust och kraft. Men så idag träffade jag en arbetskamrat (hon är pensionär nu). Hon talade om för mig att hon mycket gärna läste min blogg och tyckte det var roligt att följa mitt liv och leverne. Det här gjorde att jag "tog mig i hampan" och skriver igen.
De viktigaste i min närhet... så Lina, Rasmus och Amalia förstås(som hamnade utanför bilden)
Lina har ritat en ny tavla till mig, en fantastisk målad, indisk elefant.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar