Å, vad skönt det är att komma igång med teater eller rättare sagt bokteater. Det här blir lite annorlunda, mer dialog med ungarna. Jag känner nu hur mycket jag har saknat att spela. Alla förberedelser som måste till. Tänka ut klurigheter och bra vändnigar, hur dekoren ska se ut så att det blir praktiskt osv. Det är bra att Anna har yngre ungar. Jag skriver manus och så kan hon "föryngra" texten. Just nu behöver vi en bra hälsning, en så´n där häftig som man kan se i amerikanska filmer. Anna ska pumpa Kalle om det.
Eira är hos dagmamman och Anna ringer för att höra att allt är bra.
Ett gott råd. Om du klistrar fickor på ett tyg ha inte en trasmatt under. I dag när jag lyfte upp hela härligheten efter att ha torkat i natt...
...så såg det ut så här! Fyrkanter av trasmattsludd. Det är verkligen sant att man lär så länge man lever. Tur att jag ska ha svart tyg utanpå.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar