Jag glömmer...

...att jag har cancer. Anna och jag är i full gång med att träna och det är så roligt. Jag märker inte att krafterna börjar tryta. På måndagen  kör vi på mellan 11.00 och 16.00. När jag går till bilen så förstår jag inte hur jag ska kunna ta mig hem. Jag kör som i dimma. När jag kommer hem släpar jag mig i säng och är så trött så jag bara gråter. Men att träffa Anna är den bästa medicin och på kvällskvisten ringde Lisbeth och då känner jag mig piggare igen.

 Jag undrar hur mycket packning jag dragit runt under mina år som berättare och amatörskådespelare.

 Anna bläddrar bland sina papper...de ligger aldrig i rätt ordning. En dag sorterade jag och fick allt i ordning men tror ni inte på sjutton att nästa dag så låg de huller om buller igen...jag fattar inte hur det går till??!