Vi åkte hem till Blötberget med påskmat i väskan. Mamma går nu så dåligt att det är bättre att vi kommer till henne. Vi smörjde kråset tillsammans med mamma och brorsan Benny.
En kväll pratade jag med Lisbeth. Hon berättade om sina blåsippor. Jag berättade för henne att min blåsippa försvunnit, tyvärr. Men så gick Lakritz och jag ut och strosade och jag hittade min blåsippa! Den var gömd under massor av blad. Jag blev så glad. Tänk att en sådan liten oansenlig blomma kan väcka så många känslor. När jag var liten cyklade mamma och jag iväg till Norseberget. Där var marken alldeles blå och vi plockade stora buketter bl a till farmor Gerda och farfar Gottfrid.
Jag försöker få en sida av blomsängen att fyllas med perenner och se på attan. I går tittade gullvivan fram, som jag satte förra sommaren. Jag säger som Stockholmarn "kan det bli vackrare än så här" när hon tittade ut över kalhygget (ordstäv, nytt för i år).
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar