För någon vecka sedan märkte jag en förändring. Under revbenen kändes det ömt och där var en utbuktning som kändes som en överkokt potatis. All förändring rubbar tillvaron. Ska vi be någon av doktorerna att komma? undrade Jan och Lena när de var på veckobesök. Häromdagen kom så Per-Åke och Jan. (Kortet nedan är taget bakifrån för Per-Åke hatar att bli fotad)
Jodå, Per-Åke kände också knölen men säger att det är så litet att om jag inte sagt något så skulle han ha missat det. Jag suger åt mig all tröst som går att få. Jan undrar om vi pratat om det som ska ske och om vi gjort klart allt som behöver gås igenom. Nej, det är just det vi har svårt för men lovar att göra det. Vi får det i läxa, skojar Jan. Om ni tycker det är svårt, gå ut och gör en brasa och prata igenom saker och ting, smått som stort...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar