För ungefär 1 månad sedan sa Lasse, en barndomsvän, att han var stel i hela kroppen. Han behövde massage. Vi pratade fram och tillbaka och kom överens om att åka till ett spa. Jag lovade kolla upp Loka, det var dyrt men jag föreslog Åkerblads i Tällberg, de hade bättre priser. Lisbeth och jag var där för ett år sedan. Vi tyckte om nybygget med badanläggning och spadelen var rofylld och vackert.
Så blev det bestämt. Vi åkte hela gänget, 8 stycken. Det bästa när man kommer till ett hotell är att kolla upp rummen. Vi fick ett vackert rum, även så Lasse och Lilly som bodde i samma hus. Vi vandrade över till huvudbyggnaden där de andra bodde, Stig blev lite avundsjuka eftersom de kunde vandra till badet i den vita luddiga badrocken som låg på rummen. Alla rum var smakfulla men Solveig och Håkan fick största rummet. När vi kom dit var redan vinet uppkorkat och whiskeyn uppslagen. Jag suckar inombords... återigen är drickat det viktigast.
Så småningom går jag till min behandling (ingen annan hade beställt något). Efter det letar jag mig ner till badet för att träffa de andra. Jag irrade runt men hittade till slut bassängen. Där satt Stig, Lasse, Bill och Håkan och drack öl. Jag kommer snart, sa jag. Jag ska bara byta om. I omklädningsrummet är det tomt, jag duchar och går till bassängen. Där satt bara Lasse och Håkan. Var är Stig? Han gick, han skulle köpa öl och whiskey. Han hade gått...trots att han visste att jag snart skulle komma!
De andra då, undrade jag? Solveig ville inte bada så de andra håller henne sällskap.
Det blev att jag simmade i bassängen ensam. Satt i bubbelpoolen ensam. Gick in till den vackra bastun, satt där ensam och lät tårarna rinna. Så totalt misslyckat. Det var inte alls så här jag hade hoppats att det skulle bli. När jag var färdig letade jag på de andra. De var i i rummet med den brinnande brasa. De drack och hade roligt när jag kommer instormande och vill ha rumsnyckeln. Där förstörde jag deras dag.
Jag orkar inte längre med att spriten ska vara det viktigast. De dagar jag har kvar vill jag ska vara enkla dagar... rofyllda dagar. Andra människor betyder mycket för mig men om det alltid måste vara sprit med så är jag hellre ensam.
Jag är övertygad om att när min sista dag kommer så inte ligger jag där och ångrar att jag inte söp mer.
Kameran glömde jag hemma...
Så blev det bestämt. Vi åkte hela gänget, 8 stycken. Det bästa när man kommer till ett hotell är att kolla upp rummen. Vi fick ett vackert rum, även så Lasse och Lilly som bodde i samma hus. Vi vandrade över till huvudbyggnaden där de andra bodde, Stig blev lite avundsjuka eftersom de kunde vandra till badet i den vita luddiga badrocken som låg på rummen. Alla rum var smakfulla men Solveig och Håkan fick största rummet. När vi kom dit var redan vinet uppkorkat och whiskeyn uppslagen. Jag suckar inombords... återigen är drickat det viktigast.
Så småningom går jag till min behandling (ingen annan hade beställt något). Efter det letar jag mig ner till badet för att träffa de andra. Jag irrade runt men hittade till slut bassängen. Där satt Stig, Lasse, Bill och Håkan och drack öl. Jag kommer snart, sa jag. Jag ska bara byta om. I omklädningsrummet är det tomt, jag duchar och går till bassängen. Där satt bara Lasse och Håkan. Var är Stig? Han gick, han skulle köpa öl och whiskey. Han hade gått...trots att han visste att jag snart skulle komma!
De andra då, undrade jag? Solveig ville inte bada så de andra håller henne sällskap.
Det blev att jag simmade i bassängen ensam. Satt i bubbelpoolen ensam. Gick in till den vackra bastun, satt där ensam och lät tårarna rinna. Så totalt misslyckat. Det var inte alls så här jag hade hoppats att det skulle bli. När jag var färdig letade jag på de andra. De var i i rummet med den brinnande brasa. De drack och hade roligt när jag kommer instormande och vill ha rumsnyckeln. Där förstörde jag deras dag.
Jag orkar inte längre med att spriten ska vara det viktigast. De dagar jag har kvar vill jag ska vara enkla dagar... rofyllda dagar. Andra människor betyder mycket för mig men om det alltid måste vara sprit med så är jag hellre ensam.
Jag är övertygad om att när min sista dag kommer så inte ligger jag där och ångrar att jag inte söp mer.
Kameran glömde jag hemma...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar