Klockan är 9.30 på Onkologen. Tyst och stilla, ingen medpatient i dag. Det är dags för cellgifter igen. Uppsaladoktorn sa att cancern varken brett ut sig eller försvunnit men jag kan inte säga nej till mer behandling. Det skulle kännas som att ge upp...och någon annan behandling verkar inte finnas för den slags cancer som jag har. Jag känner mig trött, nere och ledsen.
Men i morgon kommer Lisbeth från Vansbro. Jag ser fram emot det. Vi ska äta lunch tillsammans, då får Stig och jag träffa Bosse för första gången. Sedan ska Lisbeth och jag gå på salong för att lära oss make up!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar