Vi, i publiken, sitter där och ser in i hyreshuset. Ett serietecknat hus. Vi ser in till figurerna. Där är den barske mannen som började muttra redan på 1970-talet och fortsatt av bara farten.
Där finns kvinnan som hela tiden säger att allt är bra och vadar kring bland drivor och spillror av sitt liv. Naturligvis finns här den övergivna kvinnan, barnen behöver henne inte längre.
Så finns den utnyttjade unge killen, han vill bli sedd och ha ett seriöst förhållande men alla unga kvinnor vill bara ligga med honom.
En vacker man i sina bästa år märker att "framgång föder framgång". Alla applåderar det han gör trots att han själv ledsnat för länge sedan. Han till och med "ruttnar" på sin vackra, lyckade fästmö.
En dag stormar den lyckade mannen in till Virveln och deklarerar att han bestämt sig för henne.
Hon, den fule och intetsägande, säger nej! Va??! Har hon inte förstått? Han vill ha henne!
Virveln är en sammansatt person, med dåligt självförtroende men kaxig självkänsla.
Jag tycker om den här absurda pjäsen. Regissören Sven Lagerström har utmejslat spännande porträtt.
Vi människor har så förtvivlat tunn hy. Vi får se till att handskas varligt med varandra för i slutändan klarar vi oss inte ensamma. Alla behöver någon, om det så bara är ett marsvin vid namn Prutten.
AnnaCari och Stefan
Hej och tack!
Där finns kvinnan som hela tiden säger att allt är bra och vadar kring bland drivor och spillror av sitt liv. Naturligvis finns här den övergivna kvinnan, barnen behöver henne inte längre.
Så finns den utnyttjade unge killen, han vill bli sedd och ha ett seriöst förhållande men alla unga kvinnor vill bara ligga med honom.
En vacker man i sina bästa år märker att "framgång föder framgång". Alla applåderar det han gör trots att han själv ledsnat för länge sedan. Han till och med "ruttnar" på sin vackra, lyckade fästmö.
En dag stormar den lyckade mannen in till Virveln och deklarerar att han bestämt sig för henne.
Hon, den fule och intetsägande, säger nej! Va??! Har hon inte förstått? Han vill ha henne!
Virveln är en sammansatt person, med dåligt självförtroende men kaxig självkänsla.
Jag tycker om den här absurda pjäsen. Regissören Sven Lagerström har utmejslat spännande porträtt.
Vi människor har så förtvivlat tunn hy. Vi får se till att handskas varligt med varandra för i slutändan klarar vi oss inte ensamma. Alla behöver någon, om det så bara är ett marsvin vid namn Prutten.
När jag skulle fota Sven så går någon förbi och skymmer...en så´n tur! Det är själva författaren Maria Blom. Snacka om två flugor...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar