Ibland kommer det vindpustar och ruskar om de gröngula björkarna och löven faller. Sommaren är slut med alla sina underbara dagar. Trots sorgen över sjukdomen så har jag kunnat njuta. I går kom Agneta från pallgänget. Hon är fantastisk och vi pratar en lång stund. Jag berättar för henne att jag mått helt fantastiskt den sista veckan. Jag frågar henne om jag kanske kan dra mer på den långverkande medicinen. Några timmar efter hon hade vart här så slog värken till. Så snabbt kan det gå mellan eufori och nedstämdhet.
Lisbeth skickade en bild där man ser hela klänningen...visst är den snygg?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar