Århundradets kärlekssaga

Anne-Li fyller år. Hon får en vetekudde i present. Jag fick en sådan av Lisbeth och jag älskar den. Man värmer den i mikron och lägger över frusna lemmar. Jag bjöd också Anne-Li  på Kultursoppa.

Dalateatern har föreställningar på fredagar mellan 11.30 och 13.00. I dag var det dags för "Århundradets kärlekssaga".

Gisela Nilsson, skådespelaren, spelade mycket liggande på golvet. Hon försvann bakom alla framförsittande publik, jag såg väldigt dåligt.  Det är längesedan jag läste Märta Tikkanens text men jag minns den svindlande kärleken. Den omtumlande kärlekscentrifug och lyckan över att just hon, Märta,blev den utvalda. Pjäsen som nu spelas på Dalateatern går fort fram och lyckan finns inte...men gott om elände, fylla, rädda ungar osv. Mannens självömkan över att bli övergiven av en far som super! Att hans egna barn upplever samma sak ser han inte.

Jag känner det som att spelet mal på i samma utlevelse, det känns inte intressant. Men så, skådespelaren tar på ett par röda skor och plötsligt får hon en intensiv ton som äntligen berör mig som publik. 

Gisela Nilsson hör till Teater Västernorrland.

Den här publikbilden är mycket sann. Många damer och enstaka herrar.

Släkten

Det ringde en kväll. Det var Hans, Stigs bror. "Om ni är hemma i morgon kommer vi en sväng".

Eva tycker inte om att bli fotad men hon blev riktigt bra på bilden. Bröderna i bakgrunden är som stansade ur samma pepparkaksform. De håller till och med händerna lika när de pratar. Förra året när vi och ungarna åkte på semester tillsammans fick Lakritz vara hos Eva och Hans. Han trivdes som fisken...varje morgon klockan 5.30 stod han och stirrade dem i ögonen tills de vaknade.

Lakritz funderingar

Lägg in några bilder, sa jag till matte, så kan jag kommentera...så lägger hon in den här!

Åsa och Nelly! Typiskt! Matte kvoterar in två damer...det är typiskt, de får komma med bara för att de är så söta! Vad är jag då?

Var det här den bästa bilden du hittade på mig? Det ser ju ut som jag står där och håller upp bänken... men det är klart...det krävs en stark hund för att hålla en bänk på plats. Det skulle vissa, sötisar inte klara av. Ibland behövs det ren urkraft...det kan man knappast kvotera fram!

Sportlov vid Rogsån

Hur många hundar finns i bilden? (Åsa ser ut som en snöfläck)

 

Sportlov

Emma och Lina kommer ut till Efrikgården. Vi packar en matsäck och ger oss ut i skogen. Vem behöver Europas fjällvärld när Rogsån finns i närheten?

Lina kastar sig över att fixa kol till grillning. Jag tänker för mig själv att det inte kommer att bli lätt att få till en eld, det blåser. Men efter en kort tid har Lina fått igång brasan.

...mer ved!

Emma far iväg som en gasell in i snårskogen för att fixa småkvistar.

Det är grått och mulet men med ren viljekraft fick vi fram solen i 2 minuter.

Oliver!

Anna och jag gick på premiären av " Musikalen Oliver" i går. Den spelades i Magasinet, en fantastisk lokal. Sittplatserna är uppbyggda på höga gradänger, vi som satt långt bak kände hur hela bygget gungade. Lite kusligt men det passade bra till den mörka scenbygget. Jag tyckte om scenen som ibland var ett barnhem, ibland en begravningsfirma, ibland mystiska gator, ibland Fagins hem för att sluta i ett pampigt rikemanshem.

 Anna ringer till Hugo för att höra om nattningen gått okey.

 Tyvärr tappade jag mitt program. Därför kan jag inte säga vad min favorit heter. Men hon är längst till höger på den här bilden. Figuren kallas Baronen (om jag inte minns fel). Jag tycker att inledningen på pjäsen känns spretig och gapig. Spelade alla på samma högljudda, fladdriga sätt eller är det bara jag som känner det så? I alla fall så det som att pjäsen fann sin styrfart efter att Baronen kom in i bilden. Det var också då den första kända Oliver-melodin spelades.

 Fagin - Torsten, spelar bra och han har en låt där han gör en fantastisk sångprestation. Där han "spelar på publiken", far runt på scenen och sjunger samtidigt. Mycket bra gjort och han får en rungade applåd som belöning.

 De som önskade kunde äta mat före föreställningen.

Musiker, skådespelare, amatörer, det var mycket folk på scenen men fler i publiken. Mellan 250 - 300 skulle jag tro. Det vore roligt att se föreställningen igen om några veckor. Då tror jag spretet lagt sig och att alla hittat sina roller och sitt samspel. Kul upplevelse var det i alla fall.

Vänner sedan småbarnsåldern

Vi far till Ludvika för att hälsa på mamma. Hon ligger kvar på avd 2 och jag är lycklig för hon har folk kring sig. Själv vill hon hem men jag bromsar. Är det några som kan hjälpa henne så är det här.
På väg hem tittar vi in till Lasse och Lilli. Lasse, Stig och jag har bott i Blötberget under hela vår barndomen. Det är skönt att ha vänner som känner en utan och innan och vice versa.

Lasse och Lilli i sitt nya kök...

...för säkerhets skull så har de skrivit kitchen ovanför skåpen...jo, det är klart, seniliteten kan slå till när som helst...

Nytt kök och nya, härliga sittvänliga soffor, med kort "säte". Perfekta för oss pygméer. Ingen av oss fyra är längre än 1,65...det var väl något med vår barndom som gjort att vi är så korta, vi blev väl satt under skäppan  (läs bibeln).

Besök

Rebecka och Lina kommer på besök. Det var i den familjen Lakritz tillbringade sitt första år.

Lina var bara 10 år när Lakritz flyttade. De har blivit gamla båda två. Lakritz har fått gråa strån och Lina har fixat körkort.

Vi fotar med olika kameror och diskuterar svårigheten att vara avslappnad på kort. Jag berättar för Lina att jag hört om ett gammalt fotografknep, de ber en att snabbt titta upp i taket och så ner. Då ska visst ansiktet vara som mest avslappat. Här hann inte ansiktet riktigt ner men bilden blev bra i alla fall.

Lina bor i Vansbro nu så jag sa till henne att gå till biblioteket och heja på Lisbeth...samtidigt kanske hon snubblar över en bra bok

 

 

Barnbibliotekariemöte

Några gånger om året ordnar Länsbibliotek Dalarna barnbibliotekariemöten. Här ovan är Maria, hon jobbar i Skedvi (Schäävä). Där har hon just startat ett "Pappotek". Hon, tillsammans med talpedagog och rektor, vill på olika sätt inspirera pappor att engagera sig i sina barns blivande läsning. Kul initiativ! Jag håller tummarna att det ska gå bra.

 Lisbeth med ny, fräck spretig frilla. Hon är i gång med ett nytt projekt där hon inspirerar föräldrar med barn på Fritis, att läsa mer för barnen. En grej jag tror blir populärt är en lördag på biblioteket med både ambulans och brandkår. Det är viktigt att visa barn att även stora, starka karlar läser och besöker bibblan. Undersökningar visar att läsandet bland pojkar går ner. Pojkar anser att läsa, är att vara flickig. Det gäller att på olika sätt gå emot den trenden.

Den underbara solen hittade tillbaka

 Rogsån, solen börjar komma tillbaka och det nästan luktar lite vår...

... nystärkta lakan eller?

Teater i Ludvika

Jodå, de fanns där allihopa: Raskens, Ida, Nergårds-Anna, Klang, Rapp-Hanna och Skara-Knallen...men i en helt ny tappning. Min man och jag valde att åka till Ludvika fastän de spelade i Falun. Jag ville att Berit kom med och såg dem. Först var vi hemma hos Berit, frossade i semlor och tog en promenad sedan for vi till Ludvika Folkets Hus.
De var lika bra som alltid. Visst har man sett flera knep, spelet mellan varandra...så sa du inte i Falun...va, stod det där i manus...Tomas, va fan är jag nu igen...du, det där har du redan sagt.
När det är dags för sexscenerna...ingen fara, vi är gifta osv.
Så visst har jag sett mycket förut men jag gillar värmen dem emellan och att de spelar så skicklig på publiken.

I foajén hängde min favoritkonstnär Svante Rydberg. Hemma har vi två tavlor av honom men jag skulle gärna kroka ner den här och ta med hem. Det här motivet, när man som betraktare står inne i en gruvort och tittar mot ljuset, är jag särkilt förtjust i.

Fall på fall : Tallfall och vattenfall

En härlig grådag. Snön vräker ner och vinden vispar runt. OCH SVERIGE TOG EN FANTASTISK GULDPLATS... villka duktiga kvinnor! Att kunna ta ut sig så totalt som Kalla gjorde...

Jag rycker mycket om rotstjälp. Plötsligt kommer stenar fram i ljuset som ruvat nere i jorden under århundraden.

Vatten vräker sig fram och all is är borta.

Min egen sjukdom

En gång i veckan kommer en sjuksköterska från Pall-gänget. De tar sig alltid tid att sitta ner och prata. De frågar hur veckan varit och jag får medicin för en vecka framåt. Det här är en otrolig lyx och jag jämför med den behandling som mamma fått. Det är en otrolig skillnad!
Jag har under en längre tid levt lite annorlunda. Jag försöker undvika socker, vetemjöl, rött kött osv.
Boken Anti-Cancer har påverkat mig mycket. David Servan-Schreiber, författaren, har lyckats få mig att tro att det faktiskt betyder mycket vad vi människor stoppar i oss. Det gäller att få till en "jordmån" som hämmar cancertillväxten. Promenerar gör jag varje dag, när jag inte är för trött. Nu har jag också kommit igång med cyklandet. Det blir 10 minuter per kväll men hoppas snart kunna öka tiden.
Saker att se fram emot är bra att ha (det är svårt att bara leva i nuet). Stig och jag ska åka till Kanarieöarna här framöver och så ska jag skriva in mig på Masesgården. Bo bra, äta gott och lära mer om Yoga och auyerweda (hur det nu stavas)
Och tänk om jag blir så stark att jag kan jobba några timmar i veckan...men jag tar steg för steg...

Rogsån, ett flygplan har störtat i vattnet...många former bildar Rogsån under vinter- och vårmånanderna.

Turbulenta, tunga dagar

Det har varit många kämpiga dagar med min sjuka mor. Inget har fungerat när det gäller henne. Hon har legat hemma i sängen. Hemvårdarna kommer några gånger om dagen men de är stressade och har mycket att göra. Något boende för äldre finns inte trots att jag efter mycket tjat fick ett beslut om det.
Vem sjutton har sparat in på boenden för äldre som inte kan bo hemma själv? Jag visste inte att det var så här bedrövligt innan mamma råkade trilla och bryta bäckenet.
Det har varit många telefonsamtal och många IRL-samtal med ansvariga personer och gång på gång har jag slagit mig blodig utan resultat.
Men så dök en ängel upp, Helen Johansson. Hon arbetar på Hemsjukvården (även där fick jag slåss för att få mamma inskriven) och hade varit på semester. Hon läste mammas papper och sa att så här får det inte gå till. Gissa om jag blev lycklig, en medmänniska som var villig att hjälpa. Hon ordnade tid hos läkare, så blev det en tur till Falun där mamma lades in på avd 17. Där hon skulle få vara till det blev en plats på Ludvika lasarett. Nu finns mamma i Ludvika, på geriatriska vårdavdelning och jag hoppas de kan hjälpa mamma. Efter 6 veckor ser det äntligen ut som att vi får hjälp. Men alla andra gamla?
Jag har skrivit en insändare till DD och Falu-Kuriren om hur det ser ut på åldringsvårdsfronten. Jag hoppas vårdpersonal också börjar slå larm om hur verkligheten ser ut. Jag har hört sådana skräckhistorier under de här 6 veckorna. Hur kan en hel sektor i samhället raserats få fort?

Mårdskinnet, gruvan

Min stora glädje kom på besök

Jag la ett bud på tradera

I boken "Anti-cancer" kan man läsa vilken mat man bör äta och vilken mat man bör undvika om man vill må bra. Ett viktigt steg är att undvika socker som författaren säger är ett rent gödningsmedel för cancer. Men han skriver även om vikten av att röra på sig. Jag går minst 3-4 gånger i veckan men nu har jag tänkt cykla lite också. Därför la jag ett bud på Tradera...och fick träningscykeln...för 600 kr.
Det var bara det att jag inte tänkte på hur långt det är till Finspång (där cykeln fanns).  I närheten av Örebro svävade mina tankar, det var lite längre...

På väg mot Finspång. Gråmolnen for fram över slätterna.

 Tack vare min nya telefon kunde jag lätt och ledigt leta mig fram till det hus där ägarinnan bodde. Trots att jag aldrig satt min fot i Finspång tidigare.

När jag söker på Finspångs hemsida för att se hur många som bor där så kommer jag till "Hur många tår har grisen? Och hur gör kossan när hon tuggar". De vill tydligen ligga lite lågt med hur många som bor i kommunen...

 

...men Kulturhus har de. Om ni ska åka till Finspång, ta tid på er, det är 29 mil ner och lika mycket hem. Det tog hela dagen men nu har jag en fin motionscykel och har tränat 8 minuter på den. Jag tar det lite lugnt och ökar efter hand.

Ett evigt åkande fram och tillbaka

Mamma blir sämre och sämre. Jag fortsätter att ringa och försöka påverka så hon får komma in någonstans, men det går inte. Vad är det för samhälle politikerna skapat? Vi har blivit ett samhälle som är torftigt och fattigt när vi inte kan ta hand om de gamla och barnen. Vi åker hem till Blötberget så ofta vi kan.

Jag handlade lite kläder åt mamma. Hon har så liten storlek så det är lätt att hitta bra och rea-nedsatta priser.

Fest för traktorägaren

Det är helt fantastiskt att ha grannar som är generösa med tid och maskiner. Sören har hjälpt oss vid många tillfällen när Stig har byggt allsköns uthus. Nu var det äntligen dags att gengälda med en liten fest.

                                  Långt bakom "Anna Andersson-servetten" kan man skönja Eva-Britt.

                                        Emma rensar havskrabba.

Sören och Eva-Britt

Lina och Lakritz går av sig lite av festmaten. Vad det blev för mat?

Oxfilé med flera såser (Stig var kock), Fiskgratäng (jag kockade), potatis i ugn, Creme Caramel...en del blev urgott annat mindre bra men i stort så...

Jag provade att göra hemgjorda potatischips, själv tyckte jag de blev för sega men Sören älskade dem.

 

Underbara blommor...

...fick jag i dag. De kom från mina arbetskamrater.  Tack, jag längtar efter er...

                               

65 dagar

Jag vill gärna tro att min nya livsstil gör att jag mår bra. Att ta bort allt socker, gå helst varje dag, meditera ofta kanske kan göra att cancern "håller sig på mattan". Så, här om morgonen, vaknade jag och kände att jag hade ett bakslag på gång. Det börjar med att jag skakar trots att jag bara har 37,5 i feber... så går en kort tid och febern stiger rekordsnabbt till 39,8 och jag börjar kräkas. Ett rejält "bakslag". Men jag tröstar mig med att det gick över på ett dygn, i vanliga fall brukar ett bakslag innebära tre dygn.
Jag ger inte upp! Jag fortsätter att leva på mitt nya sätt och hoppas att det håller cancern stången.

Hoppsan, när jag loggade in nyss så såg jag att den 30 januari hade 265 stycken varit in på min blogg. Det brukar vara cirka 100 färre.