Älgen och nordanvinden

 Jag kan se det framför mig. Älgen kommer klivande i skymningen. Hon sätter ner vänster klöv i vattenpussen. Just då...precis i det ögonblicket kommer nordanvinden. Älgvågorna fryser...sitter fast i isen tills våren kommer.

Ögat 4

I kroppens skrymslen finns hela landskap. Det här är bilder på ögats hinnor. Det buktar där det inte ska bukta. Ett läckage har gjort att en svullnad nått ner till "Gula fläcken". "Fläcken" har buktat sig och därför har jag sett så dåligt.
Äntligen får jag ställa alla frågor som jag undrat över. Läkaren svarar och förklarar. Jag försöker förstå. Till slut får jag några droppar bedövning och läkaren "nitar" ihop kärlförändringen med laser. Det innebär inte att faran är över. Det tar upp till tio dagar innan det bildas en ärrbildning. Det är den ärrbildningen som ska stoppa ett eventuellt blodflöde. Om ögat skulle börja blöda och blodet nå Gula fläcken" så skulle det, enkelt uttryckt, inte vara bra.

Två olika "ursäkta"

För två veckor sedan köpte jag strömmingsfiléer på ICA Maxi. Expediten och jag pratade medan hon vägde upp fisken. När jag kom hem såg jag att priset var för laxfilé. Några dagar senare hade jag kvittot med mig och expediten bad om ursäkt. Jag kontrade med att jag själv kan göra fel speciellt när man talar om något trevligt. No hard feeling. Jag får färska räkor som kompensation och är nöjd.

I går köpte jag Milanopinnar på Princess. 38 kronor för två kakor! Om de varit färska så hade allt varit frid och fröjd. Men de var gamla och hårda. I dag gick jag tillbaka med kakorna. Expediten tittade inte på mig men tog påsen och slängde den i en papperskorg. "Så! sa hon när det var gjort. Vill du ha pengarna tillbaka eller annat bröd?"

"Milanopinnarna som ligger där är de färska?"

"Nej, det är samma."

Jag tog Hallonbakelser och gick därifrån med en känsla av att ha varit en besvärlig typ som gnäller.

...och Milanopinnarna ligger kvar... 

Höra böcker

Ögat fortsätter att krångla. Att läsa går inte. Se på TV är inte behagligt eftersom bilden skevar. Häromkvällen när jag försökte se på en film slutade det med att jag kräktes. Så då får jag fösöka lyssna på böcker. Jag tycker inte om det. Men nu är jag tvungen och jag måste säga att jag lär mig nya saker. Förr har jag stått och gett boktips till låntagarna och inte tänkt särskilt mycket på vem som läser. Nu först inser jag att det är MYCKET viktigt. Jag har försökt att lyssna på säkert 7 - 8 böcker. Utan att vilja forsätta mer än några minuter. Så hittade jag: Alan Bennet "Drottningen vänder blad

Rachel Molin läser och det gör hon mycket bra! Englands drottning, råkar av en tillfällighet, få syn på bokbussen. Hon går in för att be om ursäkt för sina skällande hundar. När hon väl är där inne så tycker hon att det vore ohövligt att gå ut utan bok. Det här är början på drottningens passion för böcker. Hovet är i högsta grad ogillande. Det här är en charmig bok som jag blev förtjust i.

Fredrik Lindströms "Vad gör alla superokända människor hela dagarna" Korta noveller om högst normala människor. Det är som jag har anat.  Bakom, den ibland strama fasaden hos andra, finns ett litet barn som undrar om det duger. Här får jag veta vad andra funderar på eller åtminstone hur herr Lindström tror att de tänker.  Fredrik läser själv och det blir bra. Det här är en bok som roar för stunden och det är exakt det jag vill ha.

Full fart på stadsbiblioteket

Snart kommer ungarna. De bussas från ungdomsgårdarna till biblioteket. Det här är ett samarbete mellan olika avdelningar inom Kultur- och ungdomsförvaltningen. Envikare träffar Bjursingar som träffar Sunbornungar osv
En bra sak är också att även de som aldrig går på biblioteket  får se att biblioteket även är till för dem.
Programmet görs av ungarna själva. Det är "live-are" som visar upp vad de sysslar med, Nebulosus. Två av dem gör en fantastisk eldshow i slutet av kvällen. OBS! Utomhus (inte så lämpligt inne i biblioteket).
5-6 grabbar visar upp sina färdigheter på en stor matta. De kallar sig Falu extrem team. Programmet är en blandning av akrobatik och streat.

Film i Dalarna lär ut filmanimering.
Olle från "Fråga Olle" pratar sex på ett underhållande sätt.
Så är det massor av bra musik. Ett gäng från Enviken och ett gäng från Sundborn som spelar. Det är många låtar från slutet av 1950 men även 1960. Inga ungar törs dansa men några av oss som jobbar är inte rädda att göra bort oss.. Vi rockar loss. Rätt som det är så kommer en Twistlåt och jag börjar Twista på det sätt som jag lärde mig 1961. Några tjejer håller på att skratta ihjäl sig. Efteråt kommer de och ställer sig runt mig. Ögonen är stora som tefat och en tjej säger. Vad gör du?
Jag berättar för dem att det var modedansen när jag var 12 år.
De som är lagda åt pysselhållet har massor av vackra pärlor att tillverka smycken av. Pelle, kulturchefen, visade stolt upp sitt armband.

Sveriges läckraste huv

Nu är huven klar. Jag tycker den blev helhäftig. När gamla huven blev tillknycklad bestämde jag mig för att den nya skulle ha motivlack. På nätet hittade jag Rauno Köngäs. Han är airbruschkonstnär. Hans motiv var mycket benrangel och dödskallar men jag såg att han var en skicklig tekniker.
Först frågade jag Staffan Svensson om jag fick använda mig av hans Punkryttare. Jag älskar Staffans konst och ville gärna ha den här figuren. Så punkryttaren är Staffans och dalmålningen är Raunos.

Ögat 3

Enligt Nationalencyklopedin; Kärl -  tunn kanal i kroppen särsk. för blodomloppet.
Nu har jag kommit så långt!
Men vad sjutton innebär en kärlförändring? Jag kan utesluta blödning och propp det som läkaren gissade på i början. Vad kan hända med ett kärl? Hur kan det komma sig att jag fått en kärlförändring när det annars nästan alltid drabbar diabetiker? Hur kommer operationen att gå till? Hur kan man använda laser om man inte vet riktigt vad det är? Vad händer efteråt? Kommer jag att se som vanligt?
Kan det här ha något att göra med att jag arbetade med datorer i dateriets början? Jag kommer ihåg de första datorerna. När vi hade suttit några timmar framför skärmen så blev vi varma i ansiktet och såg solbrända ut. Så småningom fick vi lösa nätskärmar att sätta framför skärmen. Det skulle ge ett visst skydd. Så småningom blev skyddet inbyggt i skärmen.
Den vänliga sköterska som jag pratade med i fredags sa att ett brev var ivägsänt till mig. Bra! Där får jag kanske svar på några frågor.

Det är ett vänligt brev. Men inget svar på någon fråga. Ingen e-mailadress bara ett telefonnummer. Det går till ögonkliniken. Där har jag redan försökt fråga. Om det funnits e-mail så kunde ansvarig läkare svara när hon eller han haft tid.

Borlängeborna

Hi hi hi...dom är för roliga dom här typerna! Nu blev det i alla fall lite fart och fläkt i huset.

Ögat 2

I går kom en kall, vass vind och rev bort alla löv. I dag är en underbar höstdag  trots att träden står nakna.







Jag har ledigt i dag. Tur är det för världen börjar skeva och det känns allt annat än trevligt. När jag tittade på Daniel Sjödin på TV  i går så hade han en liten, förkrympt haka, ögonen satt lite hur som haver och var olika stora. Så hade han en enorm panna.
Höger öga har snabbt blivit sämre. När jag läser med vänster öga ser raderna vanliga ut men med höger öga ser raderna ut som gamla krokiga jordvägar.
Det här känns så obehagligt att jag ringer till ögonkliniken här i Falun. Jag får prata med en sköterska som berättar att ett brev är på väg. Besked om när operationen blir av kommer senare. Jag berättar om det senaste som hänt och som tur är så engagerar hon sig. Hon hittar en tid den 27 oktober på morgonen. Skönt! Att sätta upp böcker och att leta gamla SOU:n i källaren när ena ögat löper amok är verkligen inte lätt.

Man kan inte hindra ett litet hjärta från att älska

Claire Castillon, har de senaste 10 åren skrivit fem romarer, en teaterpjäs och några novellsamlingar. På baksidan av "Man kan inte hindra..." skriver författaren; kärleken är inte de kärleksfullas privilegium. Människorna i de här novellerna älskar men på väldigt många, extrema sätt. Min favoritnovell heter "Anställd eller egen företagare". En man och en kvinna diskuterar. Mannen driver hela tiden på och kräver att kvinnan lyssnar. Han är ivrig och hon är lyssnande. Först vid slutet förstår jag vad som sker och tänker att det måste väl finnas gränser för kvinnors vilja att lyssna och förstå. Jag tycker mycket om sättet att berätta historien, som läsare sätts man inte in i ett sammanhang utan kastas direkt in i en pågående dialog.
Den här novellsamlingen är översatt från franska till svenska av ett nät av översättare, 14 stycken!
Claire Castillon har även skrivit novellsamlingen Insekt. Den är utlånad just nu så jag får ställa mig i kö.

Ögat

Mycket folk. Mörka rum. I med ögondroppar.
"Det känns skrapigt i ögat. Förra gången fick jag bedövningsdroppar först"
"Ah, de där bedövningsdropparna svider de också"

En kompis sa senare:
Lite folk = bedövningsdroppar
Mycket folk = utan
...det kan kanske vara så. Är det mycket folk så gäller det att hinna med.

Så här ser ögat ut när jag fått kontrastvätska insprutat i kroppen.
Längst till höger, det ljusa, är synnerven. I mitten,den diffust mörka är visst Gula fläcken (om jag förstått syster rätt) och pricken till vänster, med rött runt, är det som inte ska vara där.

När jag ringer för att höra vad det är så får jag beskedet kärlförändring. Det är alltså inte en blödning eller en propp som doktorn trodde att det kunde vara. Jag ska få en tid inom 3 veckor för operation med laser.
Vad är en kärlförändring? frågar jag syster. Det är en ...kärlförändring, fastslår hon.
Jag gör som många andra. Letar på nätet. Allt jag hittar om kärlförändringar har med diabetes att göra. Jag har inte diabetes...vad jag vet i alla fall.

John Ajvide Lindqvist

För ett antal år sedan var jag på Bokmässan i Göteborg. I programmet fick jag av en slump se namnet Ajvide. Eftersom jag just läst "Låt den rätte komma in" så ställde jag mig i den kö som skulle lyssna på honom. När jag står där köande så kommer en lång karl släntrande. Han tittar nöjt på kön (tycker jag). Det där är säkert den där John Ajvide Lindqvist, den nye skräckmästaren, hinner jag tänka innan en ballong smäller.
Mannen flyger högt av smällen. När jag väl köat mig in så får jag se att mannen är författaren Lindqvist. Man kan tydligen vara hur lättskrämd som helst och ändå skriva hemskheter.

"Lilla stjärna" börjar med en prolog. I den prologen står...Soliden, Skansen, Den tjugosjätte juni 2007. Det måste finnas oaser av trivsel där vardagens bekymmer läggs åt sidan för en stund. Inget ont får hända...skrik av smärta och skräck är otänkbart och det får inte finnas blod över marken. Det får inte ligga en död människa på scenen...

Det här är ett effektivt berättarknep. Han talar om hur boken kommer att sluta. Historien i övrigt är en lång berättelse innan huvudpersonerna Theres och Teresa möts. Tillsammans blir de ett monster som i slutet av boken slaktar människor utan någon känsla för dem. Ajvide kan konsten att effektivt driva en skräckberättelse framåt men jag tycker att den här boken blev för "splattig".

Surströmmingsfest

Det blir galet hela tiden när jag försöker blogga. Jag försöker ändra och flytta men det är helt omöjligt. Så om texten verkar konstig så beror det på "atmosfäriska" störningar.

Surströmmingsfest hos grannarna. Trevligt sällskap och mycket gott att stoppa i sig. Hur gör

När vi börjar prata hur vi löser det med Lakritz så kryper han under sängen. Hur sjutton kan han fatta att vi ska gå bort och han ska vara hemma? Det är bara att konstatera att djur är klokare än man tror. Ta Sörens tuppar till exempel. Hans gamla tupp började bli trött så han skaffade förstärkning. Det var tuppfajt i tre dygn och gamla tuppen gick segrande ur striden. Det är ungefär nio månader sedan. Häromdagen gick Sören in till hönsen för att fixa något och den gamla tuppen kom viktigt fram för att inspektera vad som var på gång. Då såg ungtuppen sin chans. Han hoppade på sin favorithönan. Hón blev så till sig över uppvaktningen så hon skrockade förtjust. Det hörde gammtuppen. Han vänder sig blixtsnabbt om och rusar mot kärleksparet.

Vad chefstuppen inte anar är att tidens gång är obeveklig.

Biblioteksfolk och Länskonsulenter

Carina på Länsbib-liotek Dalarna ordnade en barnbiblioteksträff. Som ett led i Läskonster fick vi träffa Dalarnas Hemslöjdskonsulenter. Projektet Läskonster visar nya vägar för läsfrämjande arbete med barn . En tanke är att barnbibliotekarierna ska samarbeta med andra yrkesgrupper. I dag fick vi skapa luffarslöjd och sy i vadmal. Oj, vilken fart det blev på skapandet! Annika från Ludvika berättade en Ko-historia och jag berättade Mannen som dog
(tagen ur boken Hakawati)

Jag finns inte!

Jag gör som man ska. Går in i det lilla rummet. Slår in numret SAD766. Upp blippar "Vi kan inte erbjuda dig någon tid i dag". Vadå erbjuda? Jag har min tid...08.40!
THE COMPUTER SAD NOOOOO (om ni minns humorprogrammet Little Britain)
Eftersom Stig sagt att han betalat räkningen så jag envisas vänligt men bestämt att jag har tid.
BUT NOOOO...
Då dyker den mänskliga faktorn upp. Jag kan ta din bil om vi skyndar oss. Och vips var min bil besiktad.
Varför pratar man bara om den mänskliga faktorn när det är något som går snett? Faktorn finns när det ordnar upp sig också! Stort tack!

Stig viftar trium-fatoriskt med räkningen. Titta, ett kryss på den. Det betyder att den är betald. Nu ska jag bara hitta själva bankkontot.
Efter låååång tid...konstigt jag hittar den inte.
Men då är det väl så enkelt att den inte är betald?
Jamen, den är ju kryssad, muttrar min man...varför har jag kryssat...

Åsgatan

Jag är glad att Falun inte har en "kupol" i närhet. Visserligen skulle Tallenområdet bli ett stort handelscentrum. Det blev inte av och bra är det! Falun ska ha kvar sina butiker i centrum. Ta till exempel den lilla brödbutiken på Åsgatan. Om jag inte minns fel så heter den just Åsgatans bröd. Leta er dit. Dom har gott bröd!

Vackert!

I morse tog jag en annan väg till biblioteket. I andra tankar går jag över bron vid Dalarnas museum. Plötsligt får jag se. Någon har lagt gatstenar i mönster, byggt upp vackra sittplatser, strama skyddsbalkar. I mitten står en pil. Snyggt! Helt plötsligt fick jag bli glad så tidigt på morgonen.

När jag kom in i inre barnavdelningen så var det knökafullt. "Oj, sa jag. Är ni redan här?" Jag skulle ha en grupp för Babybokprat. "Vi var hos dig för några veckor sedan. Nu träffs vi varje torsdag  här på biblioteket", svarade föräldrarna. Så när min grupp kom så var det ungar och föräldrar både högt och lågt. Precis som det ska vara på ett bibliotek.
Men nu märks att vi måste ha mer plats på inre barnavdelningen. Vi har en hylla som ska flyttas bara vi får en plats att flytta den till.