Tinne

Jag har gått och tänkt på en kompis en tid men inte kommit till skott att ta kontakt. I går sprang vi på varandra på stán och hon sa "jag har ringt till dig hela morgonen och så träffas vi här". Visst inträffar det fantastiska tillfälligheter ibland, vi har inte setts på flera år och så möts vi efter att hon försökt ringa mig.
Vi arbetade tillsammans under ett antal år på Falu stadsbiblioteks barnavdelning. Vi gjorde mycket roligt tillsammans. Att arbeta med Tinne var som att slänga sig in i en tvättmaskin när den centrifugerar, det var bara att följa med. Vi brainstormade ofta och ut av det kom många olika visningar av biblioteket, deckarvisningar och historiska visningar. När Stockholm blev utsett till kulturhuvudstads, jag tror det var 1996-97, så bestämde vi att Falun skulle vara med på ett hörn. Vi ville göra något för barn med kultur, historia och humor i botten. Det resulterade i "Spökvandringen, Gamla mormor". Vi letade och fann många hemska och roliga historier om Falun. Vi skrev en vinter och sommaren därpå körde vi igång. Det blev en succé som går än varje sommar.

Kort från nya telefonen

Här sitter min stackars uttråkade son...varje gång Stig och jag får problem med ny teknik så ringer vi och frågar "kan vi komma och få hjälp". Här har han just hjälpt mig att få igång min nya Iphone. Jag har lyckats ta kort och skickat den till min blogg. Juiiihuuu! Helt fantastiskt

Julklappar

En fin julklapp! Lina har målat en tavla till mig och Stig.

Emma har köpt en hatt till mig och jag har gjort en till Emma. Det gapflabbet hon hävde ur sig när hon öppnade paketet gör att jag får en aning om att mössan inte kommer att bli direkt utsliten.

Lina säger som Pippi "det är nog lättare att veta om man kan spela keyboard nu när jag har en".

Jag fick flera bra julklappar som t ex att jag nu äger en gris i Kenya.

Jul i Borlänge

I år ville Einar och Anna att vi firade hos dem. Vi gjorde ett julknytis. Einar och Anna hade huvudansvaret medan vi andra tog med oss några rätter var. Emma var en skägglös men mysig tomte.

 Anna sitter och filosoferar...

 Som så många andra familjer äter vi först god julmat för att sedan bänka oss och vänta på Kalle, Lady och Lufsen, Askungen och alla andra Disney-figurer. 
Häromdagen såg vi för första gången hela filmen om Askungen, det var kul att se  efter att år efter år bara se avsnittet där mössen syr Askungens klänning klar. I den här filmen har inte Disney förstört den gamla folksagan utan är den relativt trogen. Den är förstås lite tillrättalagd, i en gammal variant av Askungen, skär storasystern av sig hälen för att skon ska passa och lillasystern tar en kniv och skar av sig tårna, ivrigt påhejad av den elaka styvmodern. En del folksagor är mustiga och blodiga.  Till exempel så straffas den elaka styvmodern på Askungens bröllop, hon får dansa i glödande skor tills hon faller död ner.

Einar har kommit på ett nytt sätt att bli av med all överbliven julmat, han äter upp allt (här skojar han med Lina som håller i kameran).

 

 Margareta och Anna

Tomten kom i år också

Jul i "Hattstugan"

Några dagar före jul blev vi bjudna till Anne-Li och hennes lilla gruvstuga. Vi var 6 stycken men "finns det hjärterum så finns det stjärterum".

Vi blev bjudna på många sorters hårt bröd med allsköns pålägg, glögg och te.Många små ljus brann i hela huset och det var så mysigt.  Korten ovan är tagna av Sestin (eftersom det finns två Kerstin så blir det en Kerstin och en Sestin). Jag kan inte göra korten större då blir de så "pixliga".

God Jul

God Jul!

Den här fina julbuketten kom för några dagar sedan från min "teaterkompis" Maggie.

Tack snälla...

 

Ha det nu så lungt och skönt och en stor kram til er alla!

Loka dag två

Jag vaknar av att Lisbeth ropar "klockan är halv tio". Herregud, vi har sovit i 11 1/2 timme. Nu var det bara att rafsa på sig kläderna och skynda sig till frukosten (som serverades fram till klockan 10.00). Tur att vi hann, för det finns väl inget bättre än att få vandra runt några bord fyllda av
allsköns godsaker.

Lisbeth hade beställt en skalpmassage (låter lite diffust) och jag en fotmassage. Avdelningen för behandlingar är, liksom badavdelningen, ljus, fräsch och med mängder av levande ljus och frukter.

Frida hette min "spadam". En trevlig, behaglig och duktig fotmassör. Åh, vad det är skönt att bara luta sig tillbaka och njuta av en medmänniskas omtanke.

Lisbeth med nyfixade naglar...

...och efter en omtumlande skalpmassage.

Det här var två fantastiska dagar, total avkoppling precis före jul.

Underbara Loka

För några veckor sedan sa Lisbeth att det vore skönt att åka till något spa. Så helt plötsligt dyker det upp en inbjudan från Loka (jag har varit där förut och även ordnat en grupptripp dit) där stod kom två betala för en. Jag trodde aldrig att Lisbeth skulle kunna ordna ledigt från den ena veckan till den andra, så här i juletider...men hon lyckades och i onsdags for vi dit. Vädret var grått och grynigt men så skönt att komma till Loka. Där är så vackert och rofyllt.

 Den här granbocken hälsade oss välkomna. Synd nog var där ingen snö så julstämningen var inte så hög, men man kan inte få allt här i världen.

Vi hade ett fint rum i Parkvillan.

Vi hade en stor balkong som inte var till någon större nytta i höstrusket. I bakgrunden syns Stora Societetshuset med restaurang.

När vi installerat oss på rummet så skyndade vi ner till samlingsrummet för att få eftermiddagste med mycket gott bröd.

Efter fika blev det badet (bilder från badet finns i min Lokabekrivning från i vår). Det är så skönt att bada på Loka för där finns så många olika pooler och alla har skönt, varmt vatten (utom en som har isvatten). I alla småpooler bubblar det på olika vis. När man tröttnat på att simma finns flera bastur att gå in i, eller så lägger man sig på en säng och läser.

Överallt är det mysigt dekorerat. Kransar, ljus i alla olika varianter och vackra granar.

Beredda på att hugga in i alla kulinariska piruetter...

Förrätten är sej som rimmats, kallrökts och bakats. Till detta röda lökar som legat i varm 1-2-3-lag och romanesco kokta i salt vatten (sedan lagts i 1-2-3-lag). Varken Lisbeth eller jag tycker om musslor så vi petade runt men fann inga musslor. De var i en musselemulsion gjord på olja, musslor äggula och campagnevinäger. Allt garnerat med löjrom, surdeg i krispiga flagor, dill och vattenkrasse. Så gott! Vartefter vi åt så kom små försiktiga smaker fram som tillsammans blev en smaksymfoni.

Varmrätten var ytterfilé på ren som bakats i ugn, serverad med en terin på rödkål och äpple. En kålkräm och potatiskroketter friterad, blodpudding toppad med blodkräm och äppelsky (det enda de fick behålla, blodpuddingen, för många säkert exotiskt men för mig bara ett "barnamåste").

Efterrätten var en rökt pannacotta med äpple, syltad ingefära, smörstekt kavring och äppelparfait.

Vi njöt i fulla drag! Det enda vi skulle ha önskat är att de stekt renen lite mer (men den smälte i munnen).

 

Julkonsert i Järna

Peppar peppar...det har gått en tid och jag har känt mig väl till mods. Kroppen fungerar och jag är glad för varje morgon jag vaknar och mår bra. Lisbeth har ordnat biljetter till en julkonsert åt Stig, Anne-Li och mig.
Men under lördagen blir Lakritz sjuk. Han bara ligger och vägrar gå och man ser att han har ont. På lördag kväll blir han liggande i rummet och kan inte gå in i sängkammaren. Stig somnar som en stock men jag ligger och hör Lakritz. Han gnäller och slår med svansen. Det är bara att knata upp och bädda på golvet bredvid honom. Bekvämt är det inte men han tystnar och somnar så småningom.
På söndag är han fortsatt dålig, det blir ingen färd till Järna...men så ringer Emma och säger att hon gärna kör bilen (varken Anne-Li eller jag törs köra i mörker och halka).

Kyrkan är enkel när det gäller utsmyckningar men pampig när det gäller akustik. Längst fram är altartavlan. Det är ett stort äppelträd där Jesus hänger. Emma säger att hon föredrar äppelträdet framför korset, här kan man nästan se att han lutar sig mot trädet inte sitter uppspikad.

Lisbeths Bosse spelar trumpet. När kören sjunger och han spelar så blir det fantastiskt. Finns det ett bättre ställe att spela trumpet på än i kyrkan?

Förutom Bosse på trumpet så spelade Helena Tenstam flöjt så vackert att änglarna grät och så var det den härlig kören cirka 50 - 60 stycken. Vilket tryck i de kända julsångerna! 

Juletid - tid för läsning

Efter den hysteriska städ- och matdagarna kommer mellandagarna med mycket tid att läsa.
Jag gick till bibblan och fick hjälp att ladda ned några böcker. Det går bra att läsa från I-paden men på något vis saknar jag att veta var i boken jag är. Det går lätt att bläddra och det är helt suveränt att kunna läsa utan att ha lampan tänd men ändå...

Munro, Alice, Brinnande livet
Hon är bra, Nobelpristagaren. Intressanta ämnen och udda människor. Jag sa till en vän och kollega att jag läst Munro (jag hade en tid då jag läste enbart noveller). Nu undrar jag om jag verkligen gjort det. Jag borde ha kommit ihåg stilen på berättelserna men jag gör det inte. Det är något ödsligt över hennes noveller och människorna som hon berättar om. Slumpen styr. Jag lommer att leta på fler titlar av Munro för att se om det var enbart i den här som människorna känns så långt borta...till och med författaren står en bit bort och studerar oss som läser. Men det kanske bara är jag som känner så.

Chimamanda Ngozi Adichie, Americanah
När jag såg att Chimamanda senaste bok kommit var jag tvungen att springa iväg och köpa den. Jag har längtat efter den boken för jag älskar hennes andra: Lila hibiskus och En halv gul sol och Det där som nästan kväver dig. Jag tycker mycket om den här också som handlar om längtan. Längtan efter kärleken, efter att få studera,  efter "det rika, fantastiska utlandet", England men helst Amerika. Och den stora krocken när verkligheten möter alla berättelser som berättats av hemvändare till hemlandet, Nigeria.
Jag dras snabbt in i den här virvlande berättelsen men det är en stor svacka mitt i boken. Jag tappar intresset men efter 70-80 sidor så är jag i författarens grepp igen. Här skulle en sträng redaktör stått med rödpennan...eller så var det jag som blev trött. Hon är fortfarande en favoritförfattare.

Pepparkakshus

Jag letar fram den gamla tidningen från 1971, där finns receptet på pepparkaksdeg som vi använt ungefär 20 gånger genom åren som gått. Första gången vi bakade ett hus bodde vi i Lindesberg och Emma var inte född än. Jäklar,jag inte kom ihåg det! Degen ska röras ihop och ligga ett dygn.
"Ingen fara", säger Emma, "jag köper deg". Det känns lite konstigt med köpt deg men det visar sig gå alldeles utmärkt. Den var smidig och lätt att kavla.

Rasmus bakar ubåtar.

Lina har gjort en mall och är i full fart att baka ett hus.

Stig får sköta klistret...hett bubblande socker är inte att leka med...

Innan dekorationer...

                                Klart! Hus a la 2013. Det är Lina som är arkitekten.

Receptet på pepparkakshus, från 1971 års Femina:
1 1/2 hg margarin
5 dl socker
2 dl sirap
2 dl vtn
1 msk kanel
1 msk ingefära
1 msk nejlikor
1/2 msk bikarbonat
1 3/4 liter vetemjöl
Vila över natten.
Klister: 1 dl sirap, 1 dl socker