Juletid - tid för läsning

Efter den hysteriska städ- och matdagarna kommer mellandagarna med mycket tid att läsa.
Jag gick till bibblan och fick hjälp att ladda ned några böcker. Det går bra att läsa från I-paden men på något vis saknar jag att veta var i boken jag är. Det går lätt att bläddra och det är helt suveränt att kunna läsa utan att ha lampan tänd men ändå...

Munro, Alice, Brinnande livet
Hon är bra, Nobelpristagaren. Intressanta ämnen och udda människor. Jag sa till en vän och kollega att jag läst Munro (jag hade en tid då jag läste enbart noveller). Nu undrar jag om jag verkligen gjort det. Jag borde ha kommit ihåg stilen på berättelserna men jag gör det inte. Det är något ödsligt över hennes noveller och människorna som hon berättar om. Slumpen styr. Jag lommer att leta på fler titlar av Munro för att se om det var enbart i den här som människorna känns så långt borta...till och med författaren står en bit bort och studerar oss som läser. Men det kanske bara är jag som känner så.

Chimamanda Ngozi Adichie, Americanah
När jag såg att Chimamanda senaste bok kommit var jag tvungen att springa iväg och köpa den. Jag har längtat efter den boken för jag älskar hennes andra: Lila hibiskus och En halv gul sol och Det där som nästan kväver dig. Jag tycker mycket om den här också som handlar om längtan. Längtan efter kärleken, efter att få studera,  efter "det rika, fantastiska utlandet", England men helst Amerika. Och den stora krocken när verkligheten möter alla berättelser som berättats av hemvändare till hemlandet, Nigeria.
Jag dras snabbt in i den här virvlande berättelsen men det är en stor svacka mitt i boken. Jag tappar intresset men efter 70-80 sidor så är jag i författarens grepp igen. Här skulle en sträng redaktör stått med rödpennan...eller så var det jag som blev trött. Hon är fortfarande en favoritförfattare.