Lisbeth ringde och sa att hon skulle till Falun på tisdagen och hade som förslag att vi skulle fortsätta träna sagoberättande. Bra idé. Jag gjorde i ordning scenen och väntade på Lisbeth...och vad händer...jag glömmer att ta fram kameran så enda kortet blir det här.
Det är fantastiskt att se vilket "berättarsjälvförtroende" som Lisbets fått. Tack vare att hon kastade sig in i berättandet på en gång efter förra lektionen så har hon hunnit bli "varm i kläderna". Den här gången går vi vidare och tränar en foksaga där det förekommer olika figurer, höna, gris, anka och en katt. Utmaningen blir att hitta de olika figurernas kroppsspråk. Lisbeth får i läxa att träna högt och gärna framför en spegel. När man berättar högt för sig själv så märker man var i sagan det stakar sig.
Det finns en särskild magi i att berätta för barn, att tillsammans skapa en sagovärld. Visst är det roligt att även läsa högt för barn men det blir inte samma ögonkontakt då.
Det är fantastiskt att se vilket "berättarsjälvförtroende" som Lisbets fått. Tack vare att hon kastade sig in i berättandet på en gång efter förra lektionen så har hon hunnit bli "varm i kläderna". Den här gången går vi vidare och tränar en foksaga där det förekommer olika figurer, höna, gris, anka och en katt. Utmaningen blir att hitta de olika figurernas kroppsspråk. Lisbeth får i läxa att träna högt och gärna framför en spegel. När man berättar högt för sig själv så märker man var i sagan det stakar sig.
Det finns en särskild magi i att berätta för barn, att tillsammans skapa en sagovärld. Visst är det roligt att även läsa högt för barn men det blir inte samma ögonkontakt då.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar