En lördag

På lördag morgon sa jag till Stig att vi måste hitta på något. Allt kändes bara Falun-Ludvika, Ludvika-Falun. Sagt och gjort, vi bestämde oss för att fara till Leksand. Ska jag ta på mig täckkjolen funderade jag men så tänkte jag att det blir bara att gå mellan bilen och affärerna så det blir inte så kallt...trodde jag ja!

En mil utanför Leksand fick jag se något bakom en kulle, vänta Stig sa jag, det är något på vägen. När vi kom närmare ser vi att där ligger en man och bredvid står en stor, svart best. Stig bromsade in och jag rusade ut. Några meter från mannen stannade jag, osäker på hunden. Mannen lyckades resa sig på knäna. Jag frågade om hunden var snäll och mannen mumlade att det var han. Jag stöttade gubben och han undrade om han legat på vägen. Jo, sa jag, medan jag stretade in honom till sidan av vägen, du låg här mitt på vägen. Jaha, det har hänt förut några gånger förut, sa gubben. Han var i 80-års åldern med röda ögon. Vi kunde inte lämna honom där på vägen så vi fick veckla ihop gubben och trycka in hunden i framsätet. Lakritz skällde som en tok. Gubben lyckades visa hur vi skulle åka för att komma hem till honom, till Kilen. Har du druckit undrade jag, det kändes på lukten. Nädå... han blev bra snurrig ibland. Vi hittade huset och jag gick för att prata med några människor som kom gående. Säg bara åt honom att gå in och lägga sig, sa de. Han är alkoholist och det där händer nu och då. Så blev det och vi fortsatte mot Leksand.

...jag borde ha haft täckkjol för kallt blev det. Man kan aldrig planera hur saker riktigt ska bli.

 

 Vi gick till bokhandeln som visade sig ha den bok jag ville ha. "Anticancer" av David Servan-Schreiber. En bra och viktig bok som jag just nu slukar. Den ska jag berätta mer om senare...

På det härliga konditoriet i Leksand hittadejagi en riktig prinsessa. Det var ett möhippegäng. Jag gick fram och undrade om jag fick ta ett kort...det fick jag gärna. Jag tycker om när vuxna människor tar alla chanser att leka.  

 

Jag sprang in på Leksands hemslöjdsaffär. Där var ett högljutt pratande på ovanvåningen. Där fanns ett gäng kvinnor som hade sytt...ett slags fritt målande med tråd och nål. Kvinnorna i centrum på bilden är bekanta som jag träffat genom biblioteket. 

Vackra trasmattor. Den mattan som ligger längst ner, en snäckskalsvit matta med roströda ränder. Den är så fin...men det är klart... hur ska jag kunna hålla den vit med odjuret som gärna använder trasmattorna som servett?