Natten till juldagen vaknade jag av dunder och brak. Jag skyndade mig upp och där låg mamma på golvet. Knäet hade vikt sig och hon hade fallit som en fura. Sitt ett tag, sa jag, så hjälpte jag henne in i sängen. Dagen efter var hon mörbultad med hon kunde gå. Hon åkte hem och när jag ringde några dagar senare så var hon på väg till lasarettet. Hon kunde inte röra sig.
På akuten i Ludvika var det ett evigt väntande men hon blev röntgad och de konstaterade att hon hade sprickor i bäckenet. I Ludvika fanns i sängplatser så de skickade henne vidare till Falu lasarett, akuten!
De skickade henne till nästa akut bara för att de inte hade sängplats!
När jag ringde Falu-akuten för att höra till vilken avdelning hon kommit så svarade de att hon var kvar. Vi åkte in. Jag pratade med en sköterska och undrade om hon inte bara kunde få en sängplats (det var mitt i natten). Nej, doktorn skulle undersöka och skriva vidare order. Vid ett-tiden kom en läkare och pratade med mamma. Han nämnde inget om sprickorna så till slut berättade jag om röntgen och bäckenet. År du röntgad i Ludvika? undrade han och blev skitförbannad för att de skickat en gammal människa vidare på det här sättet.
Det är mycket som gått fel i vården när man skyfflar runt en människa så här!
Mamma blev kvar några dagar i överfyllt rum och utan att vi fått vara med på något vårdsamtal så blev hon hemskickad. Liggande i sjuktransport. Vi skyndade oss före för att hinna städa.
Nu ligger hon hemma i en säng. Hemvårdarna kommer fyra gånger om dagen och tittar till henne. Vi har lagat mat för veckan som kommer och har varit där med en telefon som hon kan ha bredvid sängen.
En sak är säker, det är tur att jag har en period där jag känner mig bättre för de här dagarna har varit för jäkligt jobbiga.
Onsdag, nästa vecka, kommer en samordningschef från kommunen och det ska bestämmas vilken vård mamma behöver. Jag fasar för diskussionen om äldreboende. Inte inför mamma, hon har själv funderat lite runt det, men finns det plats för gamla över huvud taget? Jag tänker på farbror´n som var över 100 år men som ändå inte fick komma till något hem.
På akuten i Ludvika var det ett evigt väntande men hon blev röntgad och de konstaterade att hon hade sprickor i bäckenet. I Ludvika fanns i sängplatser så de skickade henne vidare till Falu lasarett, akuten!
De skickade henne till nästa akut bara för att de inte hade sängplats!
När jag ringde Falu-akuten för att höra till vilken avdelning hon kommit så svarade de att hon var kvar. Vi åkte in. Jag pratade med en sköterska och undrade om hon inte bara kunde få en sängplats (det var mitt i natten). Nej, doktorn skulle undersöka och skriva vidare order. Vid ett-tiden kom en läkare och pratade med mamma. Han nämnde inget om sprickorna så till slut berättade jag om röntgen och bäckenet. År du röntgad i Ludvika? undrade han och blev skitförbannad för att de skickat en gammal människa vidare på det här sättet.
Det är mycket som gått fel i vården när man skyfflar runt en människa så här!
Mamma blev kvar några dagar i överfyllt rum och utan att vi fått vara med på något vårdsamtal så blev hon hemskickad. Liggande i sjuktransport. Vi skyndade oss före för att hinna städa.
Nu ligger hon hemma i en säng. Hemvårdarna kommer fyra gånger om dagen och tittar till henne. Vi har lagat mat för veckan som kommer och har varit där med en telefon som hon kan ha bredvid sängen.
En sak är säker, det är tur att jag har en period där jag känner mig bättre för de här dagarna har varit för jäkligt jobbiga.
Onsdag, nästa vecka, kommer en samordningschef från kommunen och det ska bestämmas vilken vård mamma behöver. Jag fasar för diskussionen om äldreboende. Inte inför mamma, hon har själv funderat lite runt det, men finns det plats för gamla över huvud taget? Jag tänker på farbror´n som var över 100 år men som ändå inte fick komma till något hem.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar